polisförhör

polisförhöret
(-)(-)
Substantiv [t]

Hur används ordet polisförhör

  • "Den 46-åriga kvinnan har i polisförhör erkännt de flesta stölderna."
  • "21-åringen har i polisförhör erkänt att han slog till mannen eftersom han irriterade sig på honom, men inte att avsikten för att döda mannen."
  • "Mannen säger i polisförhör att han hämtat inspiration från militära förband för att begränsa ungdomarnas rörelsefrihet, luftintag och i viss mån tal."
  • "I polisförhör har mannen, som sitter häktad, erkänt vissa faktiska omständigheter, men bestrider ansvar för brott."
  • "Mannen har i polisförhör vidgått de faktiska omständigheterna, men förnekar brott då han menar att det rört sig om en metod för att göra ungdomarna till bättre idrottsmän, samt att allt ska ha skett i samtycke med ungdomarna."
  • "I polisförhör har ägaren förnekat djurplågeri men erkänt brott mot djurskyddslagen."
  • "Den 26-årige mannen som är misstänkt för den grova misshandeln säger i polisförhör att han tagit sprit, hasch, kokain och rohypnol."
  • "” Jag ifrågasätter om polisen officiellt ska anklaga och klandra en 74-årig kvinna för att inte vilja ställa upp på ett polisförhör som rent formellt och juridiskt är helt frivilligt. ”, skriver Lars-Göran Svensson i sin anmälan till Justitieombudsmannen, JO."
  • "23-åringen nekar i polisförhör till anklagelserna."
  • "Att vittnen och målsäganden ger en helt annan berättelse i rättssalen jämfört med under polisförhör är inget ovanligt."

Vad betyder polisförhör inom generell ?

utfrågning hos polisen i samband med brott

Diskussion om ordet polisförhör