rättsmedicinare

(-)(-)(-)
Substantiv [n]

Hur används ordet rättsmedicinare

  • "Jag är inte en rättsmedicinare utan jag är en flyktingengagerad barnläkare."
  • "En grupp rättsmedicinare i Umeå har upptäckt att nio unga personer det senaste året har dött av drogen krypton."
  • "Läkaren som var ansvarig för barnet under hennes sista timmar är misstänkt för dråp på flickan, eftersom rättsmedicinare hittade en skyhög halt av narkosmedlet tiopental i flickans blod vid obduktionen."
  • "Under 1970- och 1980-talet var det ovanligt att rättsmedicinare såg tecken på kraftigt övervåld, men under 1990-talet skedde en tydlig ökning, rapporterar Ekot i Sveriges Radio."
  • "Man baserar det på uttalanden från en läkare som inte är rättsmedicinare."
  • "Enligt en källa inom polisen hade männen vid gripandet med sig svärd, rep och en större väska samt overaller av den typ som används av rättsmedicinare på en brottsplats."
  • "De är Göran Ragnerstam som rättspsykiater Claes Grimme, rättsmedicinare Nina Molander, Jens Hultén som Theo Koders och Annika Hallin som Fanny Popescu."
  • "Och hur kriminaltekniker och rättsmedicinare kan lägga fram sina uppgifter när erkännande, motiv, brottsplats och mordvapen saknas."
  • "Nu under onsdagen var ett femtiotal poliser, åklagare, rättsmedicinare och socialtjänstpersonal på utbildning i Örebro."
  • "I en artikel i Läkartidningen skriver en grupp rättsmedicinare i Umeå att den aktiva substansen i drogen, O-desmetyltramadol, troligen kommer att dyka upp även i andra former om inte en narkotikaklassning görs av drogen."

Diskussion om ordet rättsmedicinare