dask

dasken

daskar

daskarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: dask

Bestämd singular: dasken

Obestämd plural: daskar

Bestämd plural: daskarna

"Böterna skulle potientiellt kunna stanna på flera miljarder kronor, men banken tycks vara övertygad om att de i värsta fall får en finansiell motsvarighet till en dask på handen."
"SEB:s ledning är övertygad om en finansiell dask på handen."
"Två vittnen har beskrivit händelsen som en dask i skinkan och kvinnan menar att den manliga läraren hållit fast i hennes skinka en kort stund."
"Här finns ingen lag som förbjuder barnaga och många italienare tycker att en örfil eller en dask i stjärten är ett bra sätt att uppfostra barn."
"Hon säger att det är oerhört vanligt när hon är ute på krogen att hon får höra nedsättande kommentarer eller får en dask på rumpan."

daska

daskar

daskade

daskat

Verb

Presens: daskar

Preteritum: daskade

Supinum: daskat

"När myndigheter klagade hänvisade hon till sin buddhistiska tro och hävdade att det inte var våld att ” daska sitt barn på rumpan ”, uppger Hallands Nyheter."
"En manlig polis i Jönköpings län döms nu för att ha ofredat en kvinnlig gruppchef genom att daska henne på rumpan."
"Klart det var att ta det lite långt att daska en penis i ansiktet på mig, säger hon."
"Gärningspersonen har sett till så att han är ensam med sina brottsoffer innan han ofredar dem, vanligen genom att daska dem på rumpan."
"Föräldrarna kunde under lång tid fortsätta ge barnen örfilar, daska dem och riva dem i håret."
"En lågt rankad apa kan utan att riskera några större repressalier daska till en överordnad och sedan smita – det måste ge en känsla av att ha utjämnat en statusskillnad."

Fotograf: Wikipedia