vingslag

vingslaget

vingslag

vingslagen

Substantiv [t]

Obestämd singular: vingslag

Bestämd singular: vingslaget

Obestämd plural: vingslag

Bestämd plural: vingslagen

"Historiens vingslag bland gravarna"
"– Man ska komma ner hit och känna både historiens vingslag och att det här är en del av ett urbant sammanhang och en stad med folkliv där man vill sitta och hoppa och sånt."
"Det är historiens vingslag."
"Historiens vingslag"
"Då skulle Ebba Busch Thor och de KD-representanter som ville skrota DÖ kunna känna historiens vingslag, säger Hinnfors professorskollega, socialdemokraten Ulf Bjereld."
"Känner historiens vingslag och kollegornas andedräkt i nacken med en viss bävan."
"Förändringarnas vingslag kom dock snabbt av sig på grund av oskattad hemhjälp och obetalda tv-avgifter."
"Varje fågel anpassade sin flykt efter den framförvarande fågeln vars vingslag åstadkom uppåtgående luftströmmar som underlättade flygningen för alla efterföljande individer i formationen."
"Fåglarna får helt enkelt en knuff uppåt i luftlagren – under förutsättning att de synkroniserar sina egna vingslag och inte hamnar i otakt med de övriga."
"Fåglar som flyger i v-formation anpassar sina vingslag med en precision som ingen trodde var möjlig."